Jag låg i soffan när jag hörde att någon tryckte mot det öppna fönstret. Jag såg en skugga och mitt hjärta stannade till. Men när jag i all panik tittade lite närmare såg jag vad det var. Och jag ville bara smälta. Sötsötsöt, så söt. Det var en katt, en otroligt vacker katt. Och den jamade och krafsade mot fönstret. Jag ville så gärna släppa in henne. Och alla som har sett mig i närheten av katter vet hur pipig jag blir. Du bor inte här, söt. Hon satt där ett tag innan hon jamade vidare. Jag hoppas att hon hittade hem. Och damn vad jag vill ha en egen katt.
torsdag, juni 07, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh jag älskar katter. En tjej i min korridor kidnappade en för en vecka. Kan ha varit den bästa veckan i den här korridoren.
Gaah, jag med. Fan vad härligt! Jag funderade på att sno den. Jag lovar, one of these days..
Hihi vad gulligt! jag älskar också katter men vår grannes katt kommer alltid in i vårt hus, det tycker jag är lite läskigt om man inte märker det.. Det händer ju faktiskt att man åker bort, vad händer då med kissemissen? :/
Jo men lite läskigt äre faktiskt. Grannens katt smög sig in i mina föräldrars lägenhet en gång, mitt i natten! Mamma vaknade av att hon såg två lysnade ögon stirra på henne i mörkret.. Now that's scary!
Skicka en kommentar